I Huvudet på en bildskapare

F o t o & L i v e t

Min gamla farmor fyllde 90år i helgen

Ja, livet springer vidare, min gamla farmor som betyder väldigt mycket för mig och som jag bodde stundvis hos när jag var ungdom har fyllt 90 år. Hon kan vara helt klar i huvudet en halv dag, men vissa dagar minns hon inte mycket av det som hände nyligen, det är inte alltid så kul, men ibland kan det bli lite tokigt så man får smålee åt det. exempelvis nu när vi var där och uppvaktade henne i helgen, så tackade hon säkert 5-6 ggr, det var som en skivspelare som hakat upp sig, upprepade samma ord, från början var det ju lite skoj, men blir lite jobbigt i längden.

Rädd för döden

Jag minns henne innan hon "var lite snurrig" då hade hon enorm dödsångest, hon var fuktansvärd rädd för döden, det var nästan jobbig att se henne så, för hon mådde dåligt av det. Nu har hon ingen dödsångest längre och det är väl det enda goda som senilheten för med sig, att man inte mår dåligt eller oroar sig för framtiden. Så är det med min farmor men vet inte om det är lika för alla?

Här sitter jag och pratar med min gamla farmor, hon gillade mina solglasögon, så jag föreslog att hon fick prova dem...

WOW ! I FEEL GOOD... man kan ju inte tro att hon är 90år längre, hon ser ju ut som vilken raggarfarmor som helst ju :)

någon dag före 90 års dagen så tog vi lite bilder, sådana dära generationsfoton, så här är det fem generationer.

Fem generationer: Min storasyster och hennes äldsta flicka som nyligen fått barn, farmor och min pappa som håller i lilla Selma som hon ska heta. Lite kul med namnet Selma, för min farmor heter det i mellannamn, så dom gamla namnen kommer och går...

Min morfar dog för snart två år sedan och var då 92 år, så det blev en fyra generationers bild, här är även min Mamma med på bilden.

Jag fick även ta en bild på mina barn och lilla Selma, ni som läste om operationen av Caspers ögon ser att det blev lyckat, han är riktigt nöjd med att inte skela längre.

Jag ramade in lite av bilderna vi tog, så hon har lite mer bilder att titta på.

Hon fick en massa paket och blev ju sååå glad!

Här bor min farmor nu, på Solbacka ett ålderdoms hem, inte så kul när man får den domen, alltså ålderdomen och måste bo så här, men samtidigt behöver hon tillsyn stora delar av dygnet så de finns ju inte något alternativ.

Jag personligen tycker det med ålderdomshem är som dödens väntrum, väntan innan dörren öppnas och man får åka in i det starka ljuset.

Hon verkar inte ha mycket bekymmer och det är ju skönt att se.

Hon kan säker ha det lite långtråkigt i bland, men hon har ju fler bekanta på samma avdelning som hon kan prata med.

Här är en bild av farmor när hon fyllde 80 år alltså 10 år sedan, det är jag som fotograferade redan då 1999 och fotograferade digitalt med Canon redan den tiden. Kykan ovanför tog jag 4 år senare år 2003 med en Canon 10D.