I Huvudet på en bildskapare

F o t o & L i v e t

Nära att bränna ut mig igen...

Oj oj... så nära jag varit att bränna ut mig igen, känner igen symtomen sedan förra gången och ändå hamnar man "nästan" där igen, varför? Bara konstatera att jag är en Arbetsnarkoman...

Det har jag i och för sig vetat om de sista 15 åren, så det är ju ingen hemlighet, men att sluta ljuga för sig själv och erkänna att man har problem är ett stort steg.

Jag "sprang" i väggen 2001, hade tidigare är 1989-2001 ett eget företag inom reklambranchen, ( var väldigt ung när jag startade detta ) hade som mest 5 anställda och gjorde skyltar, textiltryck, trycksaker och en tidning som gick ut till 38000 hushåll, och den gjordes i tabloid, vi tryckte den inte själva utan vi sålde annonser, gjorde reportage, och monterade samman allt original, hade även 4-5 skribenter/fotografer som gjorde reportagen samt att man själv var ute ibland. Men det som knäckte mig var att vi hade så tätt mellan dedlinen och utgivningen p.g.a några som annonserade som ville att vi hade så annars skulle dom inte annonsera, men det som knäckte mig då var att jag kunde jobba upp till 40 timmar utan att sova, för att hinna göra annonserna och montera tidningen samman, jag brukade köpa 6-pack redbull och 2-3 dextrosol för att hålla mig vaken, fick som en kick av detta, men det gjorde ju så att jag tömde kroppen på all energi som fanns kvar...

så här var det 2001...var trött jämnt och kunde sova 24 timmar om ingen väckte mig, började jag tappa minnet, minns inte vem jag pratat med i telefonen, Jag och min familj hade fem år tidigare köpt en ny villa och nu hände det flera gånger att jag körde hem till de gamla villan och undrade vem det var som hälsade på när jag inte kände igen bilarna som stod där;) jag hade jätteproblem, minns inte namnet på folk som jag känt hur länge som helst.

Nu har jag jobbat för mycket igen och är trött hela tiden, dålig minne har jag också fått, fast det kan ju vara åldern som spökar lite också eller ;) nåväl, jag har försökt att göra ingenting fredag, lördag och söndag, har bara sovit i princip.. sover oftast 12 timmar i sträck, så jag måste börja kunna säga nej, men det är inte det lättaste...

sedan har man ju några munnar att mätta, hyra att betala och en massa annat som vore kul att ha pengar till också, men det är ju inte värt att jobba ihjäl sig utan hälsan är ju det viktigaste... så man måste börja tänka om lite, men det är inte lättaste...

Någon annan som har eller har haft samma problem men lyckats ta sig ur "beroendet" att jobba jämnt, vardag som helg, kvällar etc....

 

Sköt om er !

 

Mvh Ricke

Inlagt 2008-10-29 16:14 | Läst 11884 ggr. | Permalink
Jo tack, det där känner jag tyvärr allt för väl igen. Jag smällde våren 2006 och har väl inte riktigt balanserat tillbaka än. Sömn är ju onekligen roten till att må bättre, jag har börjat gå och lägga mig vid 21 om kvällarna (men hur rolig är man då på en skala egentligen) för att ge kroppen (och skallen) en chans att må bättre.
Hinner du ta pauser under dagen? Så att du inte arbetar för långa perioder i ett sträck? Försök stoppa in fem minuters meditation (eller sitta-på-golvet-blunda-och-inte-göra-något-annat som man oxå kan kalla det om meditation låter för flummigt ;)) men jämna mellanrum. Om du har svårt för att känna hur långt 5 min är när du blundar, släng på en lugn låt som är 5 minuter (jag kan rekommendera Månskenssonaten).

Skulle kunna skriva hur mycket som helst i ämnet, men vill du läsa om min väg hittar du mer här:
http://typatypbblogg.blogspot.com/

Ta hand om dig!

--Angelica



(Visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver

XXX
 

Lägg till

Tidigare blogginlägg

Kompisar