I Huvudet på en bildskapare

Slotsracing i 50år

Se en 3 minuters film från Norsjö Miniracing, se och hör Per Persson en av världens mest kända inom denna sport. ( snabbredigerad )

Per Person har hållit på med miniracing i hela 50år, och han kommer nog att hålla på i många år till. Miniracing kallas det oftast i Sverige, men officiellt heter det Slotsracing och är en liten bil som går på ett spår, Norsjös bana har åtta spår, så åtta bilar kan köra samtidigt, en miniracingbana måste vara minst 30 meter lång. Per Persson är även en känd banbyggare som har byggt banor i Sverige, Norge, Finland, Tyskland och Japan, men han har även och tillhör nog fortfarande en av dom duktigaste i världen på tävlingar runt om i världen.

Vad är miniracing?

Miniracing började någon gång för länge sedan som en utveckling från tågbanor. På 60-talet såldes bilbanor för hemmabruk och för tillverkarna av dessa gällde det att profilera sig. Genom pris eller prestanda.
En del av de tidiga utövarna samlades i klubbar och/eller på kommersiella banor, raceways.

För att visa prestanda på sina bilar, intressera kunder, och därigenom sälja hemmabanor, såg tillverkarna till att få duktiga förare att köra med tillverkarnas bilar.

Rätt snabbt insåg förarna att bilarna måste trimmas och en del var duktigare på att trimma bilar än att köra och därmed var en ny industri född. Många tillverkare dök upp som sålde bilar för tävlingsbruk. Redan på 60-talets mitt så började kopplingen mot "bilbanorna" och dess tillverkare att försvinna.

Skillnaderna i bilar och fart hade blivit för stor och bilar började utvecklas för att i första hand gå fort.

Modellbilar. Man skulle kunna förenkla det och säga att de tidiga bilarna var modellbilar. Bilar som var modeller av "riktiga" bilar men som kördes på en bana. I Tjeckien , och förmodligen England förekommer nog lite tävlingar med dessa typer av bilar.

Skalabilar. Nästa steg är skalabilar. Dessa byggs i någorlunda rätt skala av en riktig bil men är från grunden byggda för att tävlas med. I princip, så är det bara ovanifrån och från sidan som det påminner om en stor bil.
Skalabilar finns i både skala 1/24 och 1/32 (1/24= 1 tjugofjärdedel av en stor bil).
Skalabilar går långsammare än vingbilar och om de körs i skala 1/32 så krävs inte heller så stora lokaler för att rymma en bana.

Vingbilar. Om vi går ett steg vidare och bygger en bil, inte för att den skall påminna om något annat, eller för att den skall se snabb ut, utan för att den skall gå fort så in i helv..e då har du en vingbil.
En typisk bana är Blue-King. 8-spår och 47 meter lång. Banan, som sällan är demonterbar, behöver ungefär 10*15 meter plus yta för mekaniker utrymmer m.m. vilket kan bli svårt att hitta, till rimligt pris i större städer.
När en sådan här bil går bra är den väldigt lättkört men i denna klass, framförallt G-7, krävs många, många år av erfarenhet för att kunna genomföra en tävling bra.

I Sverige så är det, så kallade vingbilar, som har räknats som miniracing eller slotracing bland de flesta. Anledningen till detta är nog att det har varit den typ av bilar som har inordnats både inom Svenska Bilsportförbundet (SBF) och Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF).

Miniracing/slotracing

Från början kallade vi det alltid för miniracing, det vi höll på med, och de som körde radiostyrt kallade sitt för RC (Radio Controlled).
När SBF gjorde sitt reglemente så kom båda sporterna in under namnet miniracing i tävlingskalendern och reglerna och ordet RC användes för Rallycross. Termen spårstyrd- och radiostyrd miniracing används inom SBF för att skilja grenarna åt.
Det engelska ordet för spårstyrd miniracing är slotracing och på denna sajt så är det spårstyrd miniracing som menas både vid orden miniracing och slotracing.

SM och RM

Genom SBF som följer Riksidrottsförbundets (RF) regler har Svenska Mästerskap hållits. För att ett mästerskap skall vara "riktigt" skall det vara sanktionerat via ett förbund tillhörande RF. SBF är ett sådant förbund och därigenom har miniracing en riktig titel, Svensk Mästare.
Även inom MHF anordnas mästerskap. Titeln som vinnaren får är Riksmästare. (Titeln Riksmästare finns även inom SBF).

SBF och MHF har gett den stadga som krävs för att till exempel gemensamma regler skall tas fram och följas. Utan dessa förbund hade miniracing inte kunnat nå ut till föreningar och köras på samma regler.

Regelböckerna försöker att vara så lika ESROCs regler för Europa Mästerskap och de amerikanska som möjligt.

Idag körs många tävlingar utanför dessa förbund. Reglerna som används brukar dock vara ESROCs eller delar därav.

Banor

En bana skall bestå av 4, 6 eller 8 spår och måste vara minst 30 meter lång. Banorna byggs av MDF- eller spånskiva och är oftast permanenta byggen.

Kända banbyggare är bland annat Per Persson som har byggt banor i Sverige, Norge, Finland, Tyskland och Japan.
Hasse Nilsson som tog sina verktyg och for till U.S.A. 1983 och har byggt banor där sedan dess är nog den mest kände banbyggaren. VM-banan 1978 tog andan ur de tillresta amerikanerna.
Steve Ogilvie är en av de mest populära banbyggarna i världen just nu. Exempel på hans banor är Plzens King-bana i Tjeckien.

2013-12-21 14:04   Sabud

Bra information om miniracinghobbyn eller rättare sagt sporten. För mig med en Scalextric-bana 1960...typ, blev det mest något man plockade fram under vinterhalvåret. Jag var nog mer en ricinolja / nitro-kille. Många år senare fick min dotter en Märklinbana i julklapp så man har ju kört några gånger;)

/Stephan

2013-12-21 14:48   Benganbus

Kul läsning! Tack för det!
Sysslade en del med det här en gång i världen!
Har ett SM i Sport & GT som det hette då!

http://forumhobby.se/viewtopic.php?f=22&t=7511&p=109400
"Inte minst i ett antal 24-timmarslopp tillsammans med, och mot, folk som "Spader" (Ronny Hellqvist) bröderna Hedman (Ronny & Bosse), Anders Aredal, Bengt Björkbom, Per Husberg, Bosse Hansson, Per Gustafsson och Bjarne Lilliendahl, ingen nämnd och ingen glömd..."